Inlägg

Visar inlägg från februari, 2024

v8. Emma-Lee Andersson - Ditt bästa ligg

Emma-Lee Andersson Vet inte var, när och hur jag hittade denna låt. Men den är go och den handlar om att känna att man inte räcker till och det är ju nåt man kan relatera till SÅ ATT SÄGA. En härlig lite dänga.

v7. Static-X - Black Star

Static-X - Black Star Static-X är ett sånt band som hängt med mig ett tag, från när man var ung och naiv och svartklädd. De var dessutom förband åt Korn när de spelade i Stockholm 2004 vilket var en av mina första riktiga konserter. Good times were had. Till skillnad från många andra band jag lyssnade på vid den åldern har Static-X hängt kvar och jag återkommer till dem med jämna mellanrum. Har alltid gillat deras sound, som de kallar för evil disco. Nu har de dock släppt nytt! Vilket är lite märkligt eftersom frontmannen Wayne Static dog för 10 år sen, men orginalmedlemmarna har valt att göra ny musik och sätta ihop det med inspelade sångklipp de har liggandes och kalla det hela för Project Regeneration. De har till och med turnerat fast med en semihemlig sångare med mask. Och alltså det känns? Jag vet inte? Jag antar att de kollat med närmast anhöriga och vet mer om Waynes sista vilja än vad jag gör men det är ändå lite konstigt. Spöklikt. Men jag ska inte sticka under stol med att j...

v6. BICEP - CHROMA 001 HELIUM

BICEP - CHROMA 001 HELIUM Har inte så mycket att säga om denna. Det är BICEP s nya låt. Den svänger och den får mig att vilja dansa.  Den har gått på repeat hela veckan. Såg dem live för ett eller två år sen. Det var najs, väldigt mycket laser. Man gillar ju laser.

v5. Toundra - El odio. Parte III

Toundra - El odio. Parte III Jag lyssnar på väldigt mycket instrumental musik, och kanske framförallt postrock. Speciellt när jag jobbar så tycker jag att det är skönt att ha nåt i öronen som å ena sidan inte pockar på så mycket uppmärksamhet, med massa sjungen text, å andra sidan ha nåt med lite fart och hålligång så man inte bara somnar heller. Jag vet inte när, men för några år sen så började Toundra dyka upp lite på mina olika postrocklistor. Sen släppte de skivan Hex år 2022 och sedan dess är jag något slags inbitet fan. Tycker väldigt mycket om den skivan, men även deras tidigare grejer är bra. Just nu jobbar jag mycket med att producera orimliga mängder text så då blir det mycket musik och Toundra har blivit återkommande kompanjoner i det arbetet. El odio. Parte III är som titeln antyder den tredje (och sista) delen av tre spår som hänger ihop. Alla är riktigt bra men just nu är jag svagast för trean, om jag måste välja (och så som jag har strukturerat denna blogg så är det ens...