Palomas musikblogg

Moby är en sån artist man kanske inte alltid vill säga att man lyssnar på, för han verkar så obotligt töntig i det verkliga livet. Men, alldeles oavsett, så är jag ett ganska inbitet fan. Jag är en sån som gillar när han spelade rock under Animal Rights-skivan. Jag tycker Play är en otrolig skiva och 18, Hotel och Wait for me är nästan lika bra. Så det är svårt att välja en låt. Slipping away är en sån mellanlåt på nåt sätt. Inte en jättebanger men ändå en låt jag alltid återkommer till. Kanske för att jag också gillar versionen med Mylène Farmer. Men ja, den har en text som stundom känns extremt infantil och sen i andra stunder verkligen TRÄFFAR. Kanske för att man själv är på en svag plats i livet, det är jag helt öppen för. Men lyssnar på den, det gör jag alldeles oavsett. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=6fc8b3d173884cd3

Jag hade aldrig hört om Dennis Kalla eller The strongest man who ever lived innan jag hörde denna låt för några veckor sen. Och ja det är väl inte jättestora artister så det kan förklara saken. Och nog spretar den här låten lite. Den är stundom lite banal, men den är ganska fin ändå. Eller den andas desperation vilket är något jag alltid uppskattar i en låt. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=5dfd76cc78fb4b51

Jag har lyssnat på Chocolate remix i några år nu. Inte sådär jättefrekvent och det är framförallt några enskilda låtar som återkommer, som Bien bow, Ni una menos och  Te dije que no. Sen från ingenstans så blev hon bokad att köra ett gig på Reclaim Pride. Så då var man ju där, längst fram. Hoppandes, dansandes, skrikandes. En riktigt röjig och kul spelningar var det. En låt som stack ut då, som jag inte riktigt fastnat för tidigare var La fiesta, som är introspåret på senaste skivan MINGA. Det kan absolut ha haft att göra med att de inledde spelningen med den och att hon hade med sig två dansare som vajade flaggor där det stod LA FIESTA ES NUESTRA. Oavsett anledning så har det snabbt gått till att bli en favorit på skivan. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=45570c103b7c4125

Denna låt släpptes nån gång 2023 och jag lyssnade en del på den då eftersom jag gillar KÅRP men den blev aldrig nån riktig superfavorit. Eller liksom den var där och jag lyssnade på den då och då men den var inte så att den gick på repeat. Och sen för några veckor sen så började jag lyssna på den igen och då var det som att nåt klickade och sen dess har den gått på repeat. Vet inte om det bara är en sån låt som man måste ge mycket tid eller om det var något i mig som ändrats. Men nu älskar jag den. Det är nåt med desperationen i texten och rösten som bara f u n k a r. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=45570c103b7c4125

För ett tag sen så började jag prenumerera på Pelagic Records  skivor. Man signar upp sig och får några LP:s med nysläppt musik hemskickad. Det är supermysigt! Jag började för att två favoritband (MONO och Oh Hiroshima) ligger där och skulle släppa nytt under våren och så tänkte jag, äh vafan, jag kommer ändå köpa deras skivor så kan lika gärna testa en prenumeration. Nu när jag fått dem så tror jag dock jag ska avsluta det för det är skitdyrt men det har varit kul för jag har fått till mig massa ny musik jag inte lyssnat på annars. Ett sånt band är Hippotraktor. Jag har i mångt och mycket lämnat min metal-fas bakom mig men ibland charmas jag ändå tillbaka till det. Hippotraktor lyckas i alla fall få mig ditåt. Det är nån slags post- och/eller melodiös metal. Jag vet inte, jag kan inte genrer alls, än mindre subgenrer. Men det är medryckande och bra och LP:n är snygg så ja. Nu fick de en plats på min blogg. Echoes  är en av skivans bästa låtar men tycker hela förtjänar en lyss...

(Ibland skriver jag inlägg i förväg och glömmer att schemalägga dem och så går det flera veckor och så ser det konstigt ut med datumet. Men ignorera det). KNIFE GIRL! Såg henne live i november tror jag och det var asfett och nu har vi bokat henne till årets upplaga av Transfesten. I, vad som måste ses som mer än en trend vid det här laget, är Knife Girl ännu en transfeminin person som gör låtar om att knulla. Men hon är finsk! Så lite annorlunda ändå. Knots var en av låtarna från hennes senaste skiva som det tog ett tag att fastna för. De mer givna, och knulligare, hitsen Estrogen, Good boy, Satisfied osv tog mer plats. Plus den väldigt fina introlåten Share your love . Men Knots  fastnade till slut, lite grann för att jag fick för mig att lyssna på texten ordentligt. Det är liksom en väldigt dansant låt med nån nonsenstext och sen insåg jag att den handlar om sexuellt våld och utsatthet som transperson. Så kan det gå! Jag gillar kontrasten i att dansa och hoppa till nåt som är så ...

Pga ett uppkommande DJ-set så har jag påmints om Cut copy igen. Lyssnade på dem som fan typ 2007-2008. Framförallt andra skivan sitter djupt fortfarande, även om jag är svag för första också. Mitt bästa minne till dem är när de spelade på Arvika 2008 och jag stod längst fram och begick det ganska smärtsamma misstaget att hoppa under första låten. Folk var nämligen så pass taggade så trycket var så stort att jag satt fast mot stängslet hela låten. Hade inte riktigt förväntat mig att det då ganska okända bandet (i Sverige i alla fall) som spelar hyfsat lugn musik på Arvikas tredje största scen skulle få den typen av tryck. Men men, så kan det gå. Bra drag var det i alla fall. Har massa favoriter med dem men återkommer alltid till Out there on the ice. Får alltid lust att dansa när jag hör den och blir ändå lite sugen på att vakna i ett tält med blåmärken på höftbenen. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=5595a02727ed4bf7