Palomas musikblogg

This Will Destroy You är en av mina absoluta favoriter när det kommer till postrock, och därför också ett av mina absoluta favoritband i stort. Har varit förälskad i dem i säkert tio års tid. Så det har alltid varit så frustrerande att de aldrig turnerar i Sverige. Har fått nöja mig med den helt SJUKT bra liveskivan de släppte 2013. Sen bestämde de sig i våras för att komma till Sverige och det var OTROLIGT. Jag grät, såklart. Från scenen sa de att det var 14 år sedan de varit i Stockholm sist och att det inte skulle gå så lång tid till nästa gång och jag kände väl att jag inte riktigt trodde på dem. Men? Nu har de precis släppt att de kommer i vår igen. Och ska köra hela sitt S/T album! Kommer bli så fett. Har redan köpt biljett såklart. There are some remedies worse than the disease är inte från den skivan men är en av deras absolut bästa låtar och den är så jävla bra i liveversion, så det fick bli denna till bloggen. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=90f95d...

Denna låt har funnits på nån playlist jag gjorde för ett tag sen men det har tagit tid för den att sätta sig helt. Men nu är jag helt besatt. De släppte just en singel (Kall) som är mer som en EP för den har tre låtar. Kall, Ord som lämnats kvar och Slit ut min själ. De två sistnämnda släpptes tidigare men ja nu kan man lyssna på singeln på repeat en hel vecka i sträck. Jag säger inte att jag gjort det men jag säger att man kan. Ord som lämnats kvar är den starkaste av dem men alla är toppen. Rösten! Texten! När låten kukar ur i slutet! Otroligt. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=8742171eae4f4557

Detta är en låt som jag känner att jag verkligen verkligen verkligen vill höra live innan jag dör. Synd bara att GUHTS verkar vara amerikaner så det kan ju dröja ett tag tills de pallrar sig iväg till Sverige. Dock har de varit med på nån samlingsskiva till den svenska organisationen Suicide Zero. Oklart. De verkar vara relativt okända (400 lyssnare i månaden enligt Spotify) och det känns oförtjänt. Även om deras andra låtar inte är lika starka som Burn my body så är de absolut värda att lyssna på. Bra röst och bra drag i låtarna. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=56d3f8628baa4498

Eivør är en artist som funnits på min radar sen jag var på Färöarna första gången 2019. Då lyckades jag missa att hon spelade live medan jag var där (men jag kom hem med hennes LP Slør). Sen åkte jag tillbaka i slutet på 2023 och lyckades missa att se henne live då också. Så jävla orutinerat. Men jag har lyckats se henne två gånger i Stockholm, först 2022 och nu senaste för några veckor sen. Och det var superfint! 2022 var det första konserten jag såg efter släppta restriktioner (den hade skjutits upp flera gånger) så det var en väldigt stark upplevelse bara därför. Däremot var jag besviken att hon körde flera av sina bästa låtar på engelska istället för färöiska. Denna gång körde hon dock alla låtar (utom de som är släppta bara på engelska) på färöiska! Bland annat Í tokuni som är en jävla banger. En höjdpunkt var ju verkligen att hon försökte få publiken att sjunga (?) med i de där gutturala stönande som hon gör. Det var speciellt. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqc...

Felicia Takman känns som en sån dussintjej som gör dussinpop med dussintexter som är lätta att ta till sig. Och vad kan jag säga, det funkar på mig? Jag menar jag SER att det inte är det djupaste som finns men denna rad träffar ändå: kom lite närmre mig, jag vill inte förlora dig: - bort i vimlet - kvar i huvet - ut i natten Det är enkelt och gulligt och dansant och går på repeat hos mig! Plus att det är nåt befriande med nån som uppmanar en att dansa fult, det ska sägas. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=83d52c9deadc4407

Vet inte om detta är en låt jag riktigt står för men jag har på sistone behövt KÖTTA en hel del text till bidragsansökningar och då behöver vill jag ofta ha nån som skriker på mig till tonerna av nåt snabbt och aggressivt. Så det har blivit mycket Glassing. Hittade dem genom att jag prenumererade på Pelagic records LP-släpp (vilket var väldigt kul men också väldigt dyrt). Så då blev det liksom att jag lyssnade på en hel del som jag inte lyssnat på annars och en del fastnade. Är inte så vrålkär i Glassing men de fyller absolut en funktion i mitt (arbets)liv. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=0caf8c2f164b49f4

Jag vet inget om Dödskällan annat än att jag fick upp denna låt som nån rekommendation från Spotify och att det är en banger. Borde kanske lyssna mer på dem framöver. Svängig svensk indie går ju allt som oftast hem. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=014e6b6a1d384ca2

Nu har denna blogg blivit vilande ett tag, pga ja. Livet hände. Så det blir en massa inlägg i rad på låtar jag lyssnat på det senaste. Först ut denna pärla av Nils Frahm! Såg honom live för några veckor sen, det var skoj. Mycket plink på konstiga hemmabyggda instrument. Senaste skivan (om det fortfarande är senaste, han släpper ju typ två om året. Fullkomligt orimligt) är väldigt bra men om jag ska välja en av hans låtar är det helt klart O I End från Graz (2021). Den är fin, lyssna på den vetja. https://open.spotify.com/playlist/2escvsOChTQnYTtFqcnoZi?si=014e6b6a1d384ca2