Palomas musikblogg

jazzygold - lonely afterparties För ungefär fyra år sen var jag på Färöarna. Och då passade jag på att sätta mig in lite i färöisk musik, vilket gav mig massa nya favoriter (de är bra på musik på öarna). En sån favorit blev JASMIN . Hon gjorde mysiga låtar om att vara hjärtekrossad och andra såna härliga teman. Sen försvann hon lite från min radar och jag insåg först nyligen att det berodde på att hon bytt artistnamn (och eventuellt band?) till jazzygold. Men samma fina röst och samma typ av texter och beats. Hon har bara hunnit släppa fyra låtar och den som sticker ut mest tycker jag är lonely afterparties. Den är liksom både sådär behaglig och trivsam men också lite upbeat och dansant. Och är har ett relaterbart tema i diskrepansen mellan förväntan och verklighet när man drar iväg på efterfest. Men lite sugen på Bacardi blir man allt. Nu, fyra år senare har jag återvänt till Färöarna och har spenderat en månad här. Idag är min sista dag men tidigare i veckan fick jag chansen att se...

Fågelle - Kroppen Fågelle är nog den artisten jag varit mest besatt av under 2023, till väldigt stor del för att hon släppte sin skiva Den svenska vreden. Den är riktigt jävla bra. Fick också chansen att se henne live i april förra året och det var en jävla upplevelse. Det var en betydligt mer experimentell spelning än vad jag väntat mig. Massa oljud som produceras live men på ett härligt sätt. Kan önska att jag inte glömt mina öronproppar men det är sånt som händer. Det finns egentligen jättemånga av Fågelles låtar jag kan lyfta. Från hennes tidigare skiva sticker Upp med händerna  och Helvetesdagar ut och från den senaste är jag svag för Ingenting och Min yttersta punkt . Och såklart Kroppen.  Det är en duett med Thåström och herrejävlar vad den är bra. Den har liksom etsat sig fast i mig sen jag hörde den första gången och just nu är jag inne i en period när jag lyssnar på den massor, igen. Jag är egentligen inte nåt superfan av Thåström. Har inget emot honom men har inte s...

Barretso - TE VI CAMBIAR Barretso är en sån artist som jag lyssnade mycket på runt 2010. Han släppte en EP som heter Bright City Lights och som känns sådär härligt retrowave rätt igenom. Framförallt gick Redials remix av We Won't Stop väldigt varm (även när jag DJ:ade). Det är en bra EP, men nånstans mellan då och nu så tröttnade jag lite och Barretso gav inte ut så mycket och så föll han i glömska. Tills jag såg att han släppte en ny låt under 2023. Den är lite annorlunda från de tidigare grejerna. Eller det är ganska mycket i samma stuk men lite mysigare typ. Det kanske är omslaget med en glittrande vattenyta som gör att det känns som en ny era i Barretsos musik. Eller så är det att det gått 10+ år mellan släppen. Dessutom är sången på spanska! Det känns fräscht och skoj. Låten får mig att drömma mig bort till sena sommarnätter och hur luften känns när man promenerar hem 04.12 utan jacka för det inte är ett dugg kallt. Kanske är även det influerat av omslaget, men det är också nå...

BLODET - Death mother För ett tag sen var jag på konsert för att se This will destroy you . Har väntat i typ tio år på att se dem live så var rätt så taggad. De kommer säkert dyka upp på denna blogg nån gång framöver. Däremot var jag mindre taggad på att de spelade på en vardag, att jag skulle gå dit utan sällskap och att de skulle spela sist, med två band före dem. Var inte så imponerad av The Ocean och gav BLODET bara en halvhjärtad genomlyssning. Dessutom var det sistnämnda bandets tid så jävla tidigt?! De skulle gå på vid 18 eller 18.30 eller nåt annat sjukt. Samtidigt så tänkte jag att jag ju betalt för alla banden och man är ju inget om inte snål. Det slutade med att jag kom vid 19 och hann se BLODET köra typ 3-4 låtar. Och jävlar vad bra de var! Svinbra energi på scen, mörkt och tungt men inte dystert. Sångerskans mjuka röst mot trummorna och gitarrerna. Bara ett jävla mys. Plus ett fett framträdande överlag. De har precis släppt deras första skiva. Jag köper ofta en LP när jag ...

Kalendern har precis vänt blad till 2024 så vad är mer i tiden än att starta en blogg? Kalla mig nostalgisk men jag saknar en gammal, hederlig musikblogg. Jag känner mig lite trött på att en mest hittar ny musik genom olika sorters algoritmer så låt mig presentera ett alternativ: Palomas musikblogg. Jag har inga ambitioner om att göra bloggen snygg eller att nå nån slags större följarskara, om det ens går på bloggar numera. Jag ser detta mest som en musikdagbok och en anledning för mig själv att skriva mer om musik. Målet är ett inlägg i veckan där jag ger ett tips om en låt jag gillar och lyssnat på senaste veckan. Jag hatar genrer (och är, som av en händelse, också skitdålig på att genrebestämma saker) så jag kommer mest skriva om varför jag gillar låten och kanske nån personlig anekdot kopplad till den. Jag har en väldigt spretig musiksmak så det kan dyka upp lite allt möjligt. Det var hela introduktionen, ha det fint därute i cyberspace.