v3. Fågelle - Kroppen
Fågelle är nog den artisten jag varit mest besatt av under 2023, till väldigt stor del för att hon släppte sin skiva Den svenska vreden. Den är riktigt jävla bra. Fick också chansen att se henne live i april förra året och det var en jävla upplevelse. Det var en betydligt mer experimentell spelning än vad jag väntat mig. Massa oljud som produceras live men på ett härligt sätt. Kan önska att jag inte glömt mina öronproppar men det är sånt som händer.
Det finns egentligen jättemånga av Fågelles låtar jag kan lyfta. Från hennes tidigare skiva sticker Upp med händerna och Helvetesdagar ut och från den senaste är jag svag för Ingenting och Min yttersta punkt. Och såklart Kroppen. Det är en duett med Thåström och herrejävlar vad den är bra. Den har liksom etsat sig fast i mig sen jag hörde den första gången och just nu är jag inne i en period när jag lyssnar på den massor, igen.
Jag är egentligen inte nåt superfan av Thåström. Har inget emot honom men har inte samma nostalgi som många har. Med det sagt är det ju svårt att förneka att hans röst är otrolig. Den gifter sig dessutom fantastiskt med Fågelles. Det är nåt med när deras stämmor kombineras i textraden Jag är skör och stark som ger mig gåshud i princip varje gång jag lyssnar på låten. Det är fint också att deras sång får axla huvudrollen på detta spår och musiken ligger lite mer i bakgrunden, trevandes och pockandes.
Kommentarer
Skicka en kommentar