Palomas musikblogg

Hemliga Klubben - Tänk om vi dör! Upptäckte denna låt för kanske ett år sen och sedan dess har jag perioder där jag helt fastnar i den och drömmer mig bort till ett indiegolv. Det kanske är en sommarnatt och det är trångt men man har för kul och är för inne i musiken för att bry sig och ljusen blinkar och röken gör det svårt att se men du ser en kompis som du knappt träffar sedan Baba Sonic la ner och ni dansar ihop och skrattar och frågar vad som hänt sen sist men hör inte vad den andra svarar. Så känns den här låten.

 Tami T - Heart of a dog Kände en enorm stress när jag insåg att jag glömde posta nåt förra veckan. Sen kom jag på att ingen läser denna lilla dumma blogg och att det bara är ett kul projekt som jag gör och då slutade jag stressa och började fundera på vilka låtar som gått på repeat senaste veckan. Och det var ganska enkelt. Även om Heart of dog kom för nån månad sen så är det först nu jag riktigt fastnat för den. Kanske hoppades jag på nåt dansant och elektropoppigt av Tami T, som Single right now  eller Princess , så det tog lite längre tid för Heart of a dog att riktigt landa. Men nu är jag besatt av den. Älskar texten, även om den är hemsk. Älskar gitarren och dess eko som ligger som en drömsk bakgrund i hela låten. Och jag älskar hennes röst. Så ja, det är veckans tips! Kommer försöka få upp ett till inlägg denna vecka.

Holy Fawn - Death is a relief Jag har inte lyssnat på, eller ens hört om, Holy Fawn innan denna vecka. Men på nåt sätt dök de upp på Spotify, som en rekommenderad artist. Tror det är för att jag lyssnat en del på Lorn på sistone. I vilket fall som helst har skivan Dimensional Bleed snurrat friskt och framförallt denna låt. Vet inte om det är emot i mig som dras till titeln på låten och hur den växer och blir mer aggressiv i refrängerna eller hur det skriks i slutet men den fångar mig. Och håller mig. Och går på repeat. Låter påminner lite om A.A. Williams låt Fearless  (som jag älskar . Kanske skriver om den nån annan gång). Inte i hur den låter kanske, utan mer hur den är uppbyggd. Eller så är det bara för att de båda är rätt lugna tills slutet av låten då den ballar ur och det läggs skrik ovanpå den annars lugna och vackra sången.

Loscil - The Making of Grief Point Detta är en lite konstig låt. Jag lyssnar inte så mycket på Loscil i övrigt men nån gång, på nåt sätt, så började jag lyssna på denna för kanske fem år sen. Och det är inte så mycket av en låt kanske. Det är nån slags dikt som läses upp tillsammans med ett smygande och nästan lite obehagligt sound. Tror dessutom inte Loscil brukar ha text i sina låtar. Det är bara ett märkligt spår. Men bra. Det liksom drar med sig en mer och mer, i takt med att bakgrundsljudet eskalerar. Men framförallt är det vissa textrader som sticker ut. En favorit är i f [blank] had to write lyrics for his songs, they would be cumbersome, pale blocks, like his riffs, but pale. So instead he went out and found a wailer, too stupid to commit to a single thing. Vilket kanske är den bästa dissen i en låttext jag hört. En annan på lite samma tema är  I think the world does not like me grim. It likes me melancholic, but not miserable. English on the Mediterranean, which is od...

Glasgow Coma Scale-  Venice calling Denna låt är en sån jag lyssnar på när jag måste Get Shit Done på jobbet. Det är nåt med hur den liksom bygger mot att ta slut men varje gång den ”borde” ta slut så bara eskalerar den och köttar på lite till. Det är jävligt gött när man är i hälften panik, hälften mani. Glasgow Coma Scale är bra överlag, så rekommenderar att ge flera av deras låtar en chans.